hedviggochbeata

Som ni märkt så har jag inte skrivit på ett tag. Detta har sina många orsaker, b.la. beror det på plugg, ingen inspiration, kör-träningar och kanske allmän slöhet.
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men nu har det blivit för mycket och jag har därför beslutat mig för att ta ett officiellt blogg-break.  förlåt...

Jag tror dock inte ni behöver oroa er, jag är säker på att Hedvigg kommer underhålla er som alltid med sina underbara inlägg, hon är nämligen nersänd av Gud för att få världen att skratta. :)

Hej då på ett tag.

Puss Beata.

För sisådär femton minuter sedan startade jag min dator och knapprade in adressen http://hedviggochbeata.blogg.se uppe i skärmens vänstra hörn. Jag såg att min kära vän Hedvigg, som precis ringt och upplyst mig om att nu är det på tiden att även jag bloggar och att hon för tillfället skriver ÄNNU ett inlägg, faktiskt inte alls skrivit något nytt inlägg. Trots detta bestämde jag mig för att skriva ett inlägg, jag har insett att det kanske (bara kanske) ändå är på tiden med tanke på att Hedvigg skrivit inte mindre än tolv fler inlägg än mig...
När jag precis skulle börja skriva såg jag att det var någon annan som skrev i inläggsrutan. Jag blev livrädd! Hade någon lyckats hacka sig in i vår hemliga blogg?! Var detta slutet?!
Med skallrande tänder läste jag försiktigt vad personen skrev ord för ord..., efter en kort stunds läsande drog jag, tack och lov, en lättnadens suck. Personen som skrev var ingen annan än Hedvigg... Vilken tur!!!

Som Hedvigg skrev var vi och hälsade på Tribeca Coffee idag efter skolan. :) Det var kul att träffa honom igen över en kopp kaffe, eller kaffe och kaffe, jag drack cocomilk. Hedvigg däremot kör stenhårt på sitt: Kaffe är gott!
Vi hälsade även på våran kära musiksal som måste ha känt sig oerhört ensam utan mig, Hedvigg och Sigurt de senaste månaderna. Jag tyckte mig nästan kunna höra hur salen bad oss att spela och sjunga Hallelujah med Piff och Puff röst, något som blivit en tradition varje gång vi besöker musiksalen. Självklart gjordes inte denna dag till undantag, utöver det hördes även ljuva toner av Simsmusik komma farandes ur pianot.
En bröllopscermoni höllls också, det var jag Beata Rosenström som gifte mig med Roger Sanford von Snortz samtidigt som Hedvigg Isberg agerade kantor och präst. Hedvigg skötte jobben utmärkt, när det gäller att agera med mig har hon inga problem. Jag förstår seriöst inte vad hon babblar om när hon säger att hon inte kan spela teater?! :O

Och nu vill jag bara upplysa er alla om att jag faktiskt har ett busskort HEMMA och inte är någon kriminell!

Puss
- Beata :)

Jag kom nyss hem från bion.
Jag, min syster och mamma har varit och sett på den senaste Harry Potter filmen.
Jag måste säga att jag hade höga förväntningar på filmen, detta eftersom att de tidigare fem varit makalöst bra, och jag kan inte påstå att jag blev besviken, denna film var enligt min mening den bästa hitills.
Det märks att filmerna åldras med tiden och dess åskådare, denna film var mycket mognare än de tidigare. Filmen kretsade inte bara kring magi, utan hade även mycket inslag av kärlek och vanliga tonårsproblem, vilket jag endast såg som positivt.

Harry Potter är inte den enda film jag sett på bio inom de senaste 24 timmarna, jag har faktiskt hunnit med två besök på biosalongen här i vildmarken under den korta tiden. 
Förvånad över att vi har en bio? Jag ska inte ljuga för er, vi kunde lika gärna inte haft en och det hade varit normalt.
Men men, som sagt, igår tog jag min första titt på den vita duken, dock så var det inte samma film som rullades, denne gång var det Sommaren med Göran.
Jag är inget stort fan av svenska filmer, men denne film var hysteriskt rolig, jag skrattade högt ett flertal gånger. :)

Att se två filmer under kort tid är inget ovanligt om man heter Beata Rosenström, men jag måste ändå medge att det var lite pinsamt att visa biljetterna för mannen i ingången till salongen. Inte gjorde det saken bättre av att mannen utbrast:
- Jaså, du är här idag igen? (Ni förstår vilken liten värld jag lever i!)
Det är nog inget större risk att jag går på bio imorgon igen, även om jag gärna sett Harry Potter filmen än en gång, jag antar att jag får vänta tills dvd släpps.

puss
- Beata  

Jag vill börja med att klargöra en sak, för Hedvigg och för min egen skull:
Jag Beata Rosenström kommer aldrig flyta med i dansbandströmmen som resten av vildmarken gjort.
Jag är ingen dansbandstjej! Jag kommer aldrig bli en dansbandstjej, jag respekterar människor som gillar dansband, men jag är ingen dansbandstjej!
Jag är en schlagertjej! (Och nej, schlager och dansband är inte samma sak, det är stor skillnad på dessa två fenomen, inse det någon gång.)
Nu har jag klargjort det, även fast jag vet att denna fakta inte ger Hedvigg någon större ro, utan kanske helt enkelt får henne att äta upp sin högerarm som efterrätt till sin vänsterarm.

Förutom att vara ett stort schlager fan är jag även ett enormt Film/Tv-serie fan, så såklart blev jag oerhört förväntansfull när jag fick reda på att nomeneringarna inför detta års Emmygala är ute. Dock så blev jag lite sur på mig själv när jag insåg att det var ett tag sen de släpptes, nämligen den 16 Juli, men jag är inte bitter...
Nu har jag iallafall kollat upp alla nomineringar och måste påstå att de inte skiljer sig mycket ifrån förra året.
Tv-serien "30 rock" knep hem många nomineringar, hela 22 stycken. Själv är jag inte så insatt i serien, men jag vet att de fått både Jennifer Aniston och Oprah Winfrey att hälsa på, så de kan inte vara en dålig serie.
Andra nominerade är precis som förra året Sally Field, Kyra Sedgwick, Glenn Close och Holly Hunter.
Dessa namn kanske inte säger er så mycket, och om jag ska vara helt ärlig, inte mig heller. Jag är faktiskt inte särkilt insatt i någon av de nominerade serierna eller skådespelarna i år.
Jag saknar serier som Sex and The City och Vänner, serier som det vore fel att säga annat än att jag är besatt av och kan ALLT om.
Varför slutade de någonsin spela in dessa underbara serier?!
Jag menar jag hade suttit fastklistrad framför TV även om SATC tjejerna var 80 åriga gamla tanter som gick på Manhattans gator med varsin rullator fortfarande på jakt efter "den rätte". Eller om våra kära "Vänner" fortfarande bodde under samma tak, fikade på Central Perk där Gunther, nu en Gandalf liknande varelse med långt vit skägg som matchar hans hår, serverar dem kaffe dag ut och in.
Vem hade inte velat se det om 40 år?!

Trots min oerhörda saknad efter dåtidens serier ska jag försöka gräva lite djupare i årets Emmy nomineringar och kanske till och med våga mig på en förutsägelse om vem som kommer vinna, lägger isåfall ut det senare på bloggen.
Hela spektaklet äger rum den 20 Sempember så förutsägelserna bör ske innan det.
Vill ni kolla upp nomineringarna själva kan ni besöka: www.emmys.com/

puss
- Beata

Jag är i Älvdalen med Sigurt ( inte hennes riktiga namn, utan en som heter något annat men inte vill nämnas vid namn)
Jag kom hit igår och hela kvällen/natten spenderades ute på Älvdalsparken där de kända Larz-Kristerz spelade, (ni vet de som var med i dansbandskampen, sjöng jag måste ringa Carina och hade utsvängda glittriga byxor.) 
Jag tror hela Älvdalen andas Larz-Kristerz, de har till och med en skylt där det står:  Välkommen till Älvdalen, Larz-Kriterz land!
Jag tycker bandet är helt okej, men jag har inte deras låtar på min mp3 om jag säger så.

Utanför parken höll alla ungdomar till, alla var inte där för att se på Larz-Kristerz om ni förstår vad jag menar? 
Själv är jag ingen festare, men det är alltid lika roligt att se på människor så fulla att de knappt vet sitt eget namn.
Vi ska till parken ikväll också, dock lite senare tror jag, de första timmarna igår var rätt tråkiga, knappt nåt folk i vår ålder.
Vi får väl se om vi träffar några kändisar ikväll också, kanske? kanske inte? Men nu har jag iallfall kommit lite närmare antalet kändisar Hedvigg har på sin kändislista.  

Puss
- Beata

Som Hedvigg så noga upplyst er om, har jag inte varit den mest aktiva av skrivarna här på bloggen. Och jag kan väl inte annat än medge att min del av bloggen samlat en hel del damm när jag varit borta, det ber jag om ursäkt för, men nu har jag tagit fram dammvipan och är back on track!

Under de två senaste veckorna har jag hunnit med besök i både Stockholm och Göteborg, vilket inte är dåligt för en tjej uppväxt i skogens mitt.
Igår kom jag hem från Lysekil som varit mitt hem den senaste veckan, Lysekil ligger cirka en timme från Göteborg vilket gjorde att vi hann med en visit till Liseberg.
Att störta ner för en backe (egentligen mer likt ett stup) i 200km/h eller snurras upp i luften tills du inte kan annat än att skrika, är väl alltid lika roligt.
Dock så måste jag erkänna att jag blivit mer skraj när det gäller de omtalade karusellerna på nöjesfälten än jag brukar.
Man kan ju undra hur det kommer sig att man är mindre rädd när man är liten? 
Antagligen beror det på att man har mindre förstånd och inte inser att man faktiskt kan dö.

Nu är jag iallafall hemma, på säkert avstånd från alla läskiga karuseller.  :)
Men jag har haft kul, och i slutet av dan är det väl ändå bara det jag vill,
" Girls just wanna have fun" eller hur var det? ;D


 

 Jag i Lysekil.

Mitt namn är Beata. Jag vet, mitt namn får er att bli svarta av avundsjuka. Det var min gammelfarmors idé, jag får väl tacka henne.

Jag föddes med en kändistumör. Det må låta konstigt, men det är lika sant som att min gammelfarmor heter Gun-Torsten!
Men i alla fall, en kändistumör är inget farligt, dock är det obotligt. Jag kommer alltid ha koll på kändisar, älska kändisar, vara besatt av kändisar.
Vem vet, genom den här bloggen kanske jag själv blir en kändis?