hedviggochbeata

Jag vet att jag är en dålig bloggare, och det ber jag hundra gånger om ursäkt för.
Jag har gått igenom en fas i mitt liv då jag inte känt att jag haft något intressant att skriva om. Och eftersom att jag vägrar låta denna blogg bli ännu en Cha-Cha-Bloggen blogg med meningslösa inlägg så har jag inte kommit mig för att skriva. Men nu efter Hedviggs alla Beata-snälla-du-måste-skriva-på-bloggen kommentarer har jag tagit förnuftet i fånga och bestämt mig för att skriva några rader.

Som Hedvigg påpekade i sitt förra inlägg så skrev hon ett anonymt brev till mig.
Detta brev var så bra att jag ville publicera det på bloggen. Men det tyckte inte Hedvigg var en bra idé, så det hela slutade med en joggintur runt skolan.
Hedvigg jagade mig, fick tag på brevet, sen jagade jag Hedvigg, fick tag på brevet, då jagade Hedvigg mig igen, fick tag på brevet och så vidare...
Till slut (trots att jag är snabb) var det Hedvigg som fick brevet.
Och när hon inte trodde jag såg på slängde hon det i papperskorgen,...inte så smart gjort!
För vilket brev ligger just nu bredvid mig? Just det! DET brevet!
Jag känner mig som en superspion...mohahaha.
Men jag är en god vän så jag tänker inte publicera brevet. Men tro inte att det stoppar mig från att rama in det och sätta upp det på väggen!

Puss och kram fotoram!
- Beata