Hellre två hål i väggen än ett STORT hål i tightsen...

Jag försov mig imorse. Vaknade och fick den där känslan av att vilja lägga mig på golvet och sjunka igenom det - ner hos grannen, ner i källaren, under marken, enbart för att få sova vidare. Den känslan får jag allt för ofta på vardagsmorgonar.

Denna onsdagsmorgon slängde jag på mig tröja, kofta och tights. Dessa tights. Jag vet inte hur många jag haft sönder genom åren. Det blir ett litet hål. Hålet växer. Det växer lite till, och plötsligt står jag där med mer yta bestående av hål än tyg. Man blir så arg. Självklart var det ett hål även i dessa tights, denna onsdagsmorgon. Ja, himla arg blir man.

Jag tänkte inte låta ett hål stoppa mig. Eller, egentligen hann jag helt enkelt inte byta byxor. Så jag sprang till bussen, åkte till skolan och gick mot idrottshallen där vi skulle ha första lektionen. Jag hann hitta på många ursäkter som jag inte fick användning för innan jag klev in i danssalen. Alla låg på golvet. Det var knäpptyst i rummet. Vilken härlig dag, hann jag tänka. Att få börja skoldagen med yoga!

Jag mimade ett ursäkta till läraren och tog en matta. Allt flöt på. Tills vi skulle stå i en konstig ställning och hålet i mina tights gjorde sig påminnt. Jag kollade läget, och upptäckte till min stora fasa att det hade växt till minst det dubbla av det dubbla av det dubbla! Hela benet syntes ju nästan! Jag fick panik och flydde fältet. Försökte gå det fortaste jag kunde med benen tätt ihoppressade. Jag måste ha sett ut som en pingvin eller något. Jag kunde inte visa mig såhär. Vad skulle jag göra?

I bildsalen bad jag om att få låna nål och tråd. Bildläraren frågade inte vad jag skulle ha det till, bara ett enkelt pekfinger mot källaren till. Utan ett knyst. Jag lommade ner för spiraltrappan och fann först ingenting. Bara högar med halvfärdiga klädprojekt och en och annan symaskin. Sedan fick jag syn på en låda med trådrullar. Grönt, brunt, mörkblått, beige och lila. Mina tights är svarta. Härligt. Det fick bli brun, och jag vet inte vad jag ska säga mer om det hela. Men jag kan sammanfatta med att resultatet blev ogiltig frånvaro och ett par tights med en tafatt lagning som förmodligen gör mig portad från utbildning och karriär inom allt vad textil heter.

Puss Hedvigg


Kommentarer
Postat av: Faster Tura

Ajdå, men det blir i alla fall ett roligt minne att se tillbaka på och SKRATTA åt!!!! Tura-pussar!

2010-05-05 @ 18:50:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0