hedviggochbeata

I fredags bakade jag och Simba en tårta. Årets första jordgubbar införskaffades tillsammans med tre deciliter vispgrädde och chokladpudding. En egen tårtbotten bakade vi till och med, fast den blev inte riktigt som vi tänkt oss. Men med all chokladpudding inuti och grädden och de mumsiga jordgubbarna på toppen blev den ganska vacker i alla fall.

Vi packade en filt och massor av servetter, och med tårtan i högsta hugg begav vi oss iväg till Vildmarkens enda park som inte kan kallas för park. Den består av en gräsmatta, några buskar, ett och annat träd och en stor staty av någon höghet som man borde veta namnet på. På gräsmattan slog vi oss ner.

Planen var att äta tårtan enbart med hjälp av våra HÄNDER. Därav alla servetter. Det står på Simbas lista över saker han bör pröva att göra här i livet. Numera står det på min lista också - avbockad och avklarad! För där satt vi på gräsmattan och käkade gräddtårta med händerna, jag och Simba. Det började under kontrollerade former. En tugga i taget, bara en liten gräddfläck och en ynklig jordgubbe på filten. Obetydligt. Men det slutade snart i krig.


Simba tog första tuggan...

Jag svär. Det var grädde. Det var jordgubbar. Det var chokladpudding. ÖVERALLT. Folk kollade snett när de cyklade eller promenerade förbi. Jag förvånades över att det inte var någon som skrattade åt vår udda tillställning. Alla bara glodde på oss med ansikten av sten, för att sedan titta framåt och cykla vidare. Som om det satt ungdomar i parken som inte är en park och har tårtkrig varje dag!

Först när vi var så mätta att vi kunde spricka reflekterade vi över hur mycket vi faktiskt kladdat ner. Men det var lungan, Simba hade en lösning. Han ville bada. I sjön! Kära människor, jag vill bara påminna er om att det är MAJ månad just nu. ISEN har väl precis släppt och det är ISKALLT i vattnet. Ingen vettig varelse doppar så när på en lilltå i sjön såhär års.

Vi är inga vettiga varelser. Vi tog vårt pick och pack och promenerade ner till sjön. Simba handlade fort, så fort att jag fick en mindre chock. Han kastade av sig skorna, sprang ut på en brygga och kastade sig i vattnet. Med kläder och allt! Jag stod kvar och gapade. Kan ju tala om att han var lika snabb upp som han var i. För mig tog det lite längre tid, badkruka som jag är. Jag gick i vattnet, men det gör inget. För jag DOPPADE mig. Jag har BADAT i år. Det var inte skönt, men jag GJORDE DET!

Puss Hedvigg