Där satt jag på en vacker ö

Där satt jag på en vacker ö och snorade, hostade och nös omvartannat. Tur att mormor bunkrat upp med lindrande preparat för en hel armé. Kontrasten till sjöns kluckande vågor och den molnfria sommarhimlen var minst sagt skrattretande. Synd var det bara, att det gjorde ont att skratta.


Bara ett urval av mormors lager

Jag måste få säga, utan att klaga allt för mycket, att det finns lämpligare tillfällen att råka på en förkylning. Mitt i en färglös skolvecka till exempel. Nej, jag satt där på mormors landställe i en mysig stuga med slående sjöutsikt, tillsammans med Beata och spindlarna, och nös sönder i takt med att segelbåt efter segelbåt stilla gled förbi. Stackars, stackars mig.

Jag har hört att stress kan utlösa tillfällig sjukdom. Att det finns människor som jobbar ihjäl sig under året, med sikte på sol, sommarstuga och en behaglig känsla av total avslappning långt där framme i juli månad, men som blir dunderförkylda första dagen på semestern. Kan det varit detta som drabbade mig? Sista veckorna var olidligt stressiga. Jag trodde ett tag där att betygshetsen skulle komma att bli min död. Det var förmodligen så. Klokt resonerat, Hedvigg. Tack.

Men det blev en fin vistelse i alla fall. Jag och Beata gjorde mycket somrigt. Badade, solade (och brände oss såklart), blev jagade av myror, bakade blåbärspaj, åt smultron, la pussel. I änderna fann vi nya kamrater som vi döpte och favoriserade. Andi tyckte vi bäst om. Hon fick flest gamla brödbitar, lärde sig äta ur handen och blev tjockast. Hennes syster Älgen var inte lika framåt. Andi skaffade en partner, Alejandro. Sedan kom två elaka svanar, Malin och Emma. Eftersom Andi var favoriten förevigade vi henne.




Puss Hedvigg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0