hedviggochbeata

Jag har köpt mig en telefon. Inget mindre och inget mer. En telefon. Jag, Hedvigg. En TELEFON. Nu är jag åter kontaktbar, hela världen är tio siffror ifrån mig. Eller, ja. Tio siffror plus riktnummer och landsnummer och sådant tjafs. Men det skulle jag aldrig nämna, ännu mindre ödsla skrivenergi på i det här blogginlägget. Nej, aldrig.

Jag skickade iväg ett mass-sms för ett par minuter sedan. Det får man när man har en ny mobiltelefon. Om man inte har en ny telefon så får man bara skicka mass-sms när man har GRATIS sms. Det har inte jag. Men jag har en ny telefon. Herregud, vad jag tjatar. Tjatar jag för mycket? Är jag jobbig? Ska jag sluta? Ja. Jag ska sluta tjata. Jag slutar tjata nu.

I alla fall, jag skickade iväg det där sms:et (förlåt för att jag nämnde det igen), och det blev dyrare än dyrast. Tio kronor. Det är dyrt. Jag förstår inte varför allt blir mycket dyrare när det gäller mobilen. Jag menar, man ringer någon och ber den ringa upp, allt för att slippa betala av sina osynliga men ack så värdefulla kronor. Men samtidigt har man inga problem att stoppa ner en tjuga då och då i Röda-Korset-burken på Ica. Och när vi väl är inne på välgörenhet. Har någon mer än jag hört reklamen på radion där en kille uppmanar oss lyssnare att skicka iväg ett sms till sju två någonting, någonting och skänka femtio kronor till katastrofen i Haiti? FEMTIO KRONOR! Jag skänker mycket hellre FEMHUNDRA kronor av min samling hundralappar än femtio kronor från saldot på mobiltelefonen. Varför är det så? Varför är man mer sparsam med de osynliga pengarna än med de riktiga?

Den där reklamen. På radio. Jag hatar den! Jag tycker mycket illa om den reklamen. Jag vet att det är synd om dem i Haiti. Jag vill gärna skänka pengar. Det är inte det. Det är bara det att... de ber om mina MOBILPENGAR. Jag är väldigt rädd om mina mobilpengar. Den där killen ber om dem. Eller han ber inte. Han KRÄVER att få dem. Dessutom kräver han att få mina mobilpengar TVÅ gånger. När man tror att det över, då tar han sats och säger JAG TAR DET EN GÅNG TILL och så återupprepar han allt han sagt. Nu vet ni säkert vilken jag menar. Jag tycker mycket illa om den i alla fall.

En av Faster Turas alla kusiner svarade på mitt sms. "Välkommen till 2000-talet" skrev han. Är det så illa? Ibland känner jag mig medelålders. Som en tant.

Nu ska tanten utforska sin nya telefon!

Puss Hedvigg