hedviggochbeata

Jag är sjuk. Ligger hemma och tycker synd om mig själv. Det ÄR synd om mig. Jag andas in. Det gör ont. Jag hostar. Tänker stackars mig och suckar högt. Kämpar fram en fundersam, ledsen rynka i pannan för att demonstrera min tillfälliga underlägsenhet, trots att jag är den enda som skulle kunna se den. Om jag såg mig själv i spegeln, förstås. Men jag orkar inte resa mig.

Ligger och knaprar på polkagrisarna som Felicia köpte till mig. Det är det enda jag är sugen på idag. Polkagrisar. Egentligen hatar jag mintgodisar. Jag hatar allt med mint. Det smakar tandläkare. För polkagrisar är väl mint? Jag tycker om det i alla fall. Polkagrisar. Inte mint.

Golvet skakar. Väggarna skakar. Taket skakar. Hela lägenheten skakar. Det låter dunk, dunk, dunk med jämna mellanrum. Någon av mina grannar spelar musik på alldeles för hög volym. Finns det ingen respekt i världen? Jag har ont i huvudet. Sluta spela musik. Sluta. Jag funderar på vem jag ska skälla ut. Vänster, höger, upp eller ner? Det är ingen tycka-synd-om-sig-själv-musik heller, som jag känner för. Nej, det är gammal disco. Varvat med låtar endast innehållande bas och trummor. Härligt.

Det är så synd om mig.

Puss Hedvigg