hedviggochbeata

Igår åkte jag och fyra vänner inklusive Beata till Huvudstaden över dagen. Anledningen var som sådan att vi fått biljetter till Körslagets inspelning. Ingen har väl missat det programmet som tv4 sänder på lördagkvällar? Inget program jag skulle ägna tid till i vanliga fall, men denna säsong är inget vanligt fall. DenAndre, vår klasskamrat, är med i en av körerna! Då måste man ju bara vara insatt.

Tanke 1
När man kommer från Vildmarken i en fullpackad våningsbuss så har man stora förväntningar om vad som ska ske. En liveinspelning måste betyda glitter och glamour och mingel med mysiga TV-människor. Okej nu överdrev jag lite, men ändå, döm om min förvåning när bussen släppte av oss vid en lagerlokal i Frihamnen. Det var den glamouren det. Byggnaden såg ut som en industri med massor av konteinerar och bussar huller om buller ute på parkeringen, samt en rad med nerklottrade bajamajor.

Tanke 2
Dessa nerklottrade bajamajor visade sig vara publikens enda toaletter. Som tur var kom DenAndre ut till oss där vi stod i en vänthall och drog med oss backstage. Beata som är något av en filmnörd var eld och lågor över att få vara backstage. Ordningsvakten var inte lika uppspelt över det hela, men DenAndre charmade honom och tog sedan med oss till riktiga toaletter - till min stora lycka. Kände mig som världens VIP som fick gå på en RIKTIG TOALETT!

Tanke 3
Studion var PYTTELITEN. Okej, kanske inte pytteliten, men mycket mindre än vad man tror när man ser programmet på TV. Jag var mycket imponerad av kameramännen. De sprang omkring på scenen likt ett gäng paparazzifotografer. Zoomade och hade sig. När en av dem svepte med kameran över scenen så duckade de andra för att inte komma med i bild. Det var som att titta på ett dansnummer. Har man en färdig koreografi att hålla sig till när man är kameraman? Mycket imponerande i alla fall.

Tanke 4
När det är live finns det inget som heter spontanitet. I alla fall inte om man sitter i publiken. En gubbe bestämmer när man får applådera, samma gubbe bestämmer när man får jubla. Utom när de hemma i TV-soffan matas med reklam. Då får man göra lite som man vill. Detta fick jag erfara när vi var på Rosa Bandet-galan för ett år sedan. Där fick man order precis HELA TIDEN. Körslaget var mycket roligare att se på, Gry sa att vi var den bästa publiken. Tack Gry.

Tanke 5
Bussen rullade hemåt direkt efter att sändningen var avslutad. Alla var uppspelta, det skrattades och det tjoades, men det dröjde bara en halvtimme innan det blev knäpptyst. Alla sov. Jag också, men det var inte bekvämt. Jag kröp ihop till en boll med sätet nedfällt och fötterna uppe vid rutan. Drömde härliga drömmar om min egen säng med fluffiga kuddar. Det jag vill säga är att det går inte att ligga bekvämt i en buss.

Det var i alla fall en otroligt rolig dag som jag gärna gör om! DenAndre och hans kör gick vidare och jag har en känsla av att de kommer ta hem hela alltihop i slutändan...


Hela det sällsamma sällskapet.


Körslaget.

Puss Hedvigg