Myror
Förlåt bloggen att vi inte skriver så mycket. Vi ska bli bättre, vi lovar.
Jag och Beata satt på golvet och diskuterade bloggen. Dess framtid. Och baktid.
- Beata, det är inte roligt när bara jag skriver, sa jag.
- Men jag har inget kul att skriva om! försvarade sig Beata.
- Inte jag heller, men jag skriver minsann ÄNDÅ.
- Men inget kul händer. Du kan ju skriva om att du såg en myra och få det att låta intressant!
Vi satt tysta. Jag kom att tänka på att jag faktiskt hade sett myror dagen innan. Fem svartmyror irrade fram och tillbaka på golvet i skolan, utanför toaletterna. De var stressade, det blev en underlig kontrast för själv var jag förvånandsvärt lugn. Vem tänker på sånt? Inga normala människor. En myra var satt alldeles stilla. Framför honom låg hans ihjältrampade myrkompis. Det var sorgligt att betrakta, ändå var det en fin stund. Tills en annan stressad myra sprang rakt över den döda och mejade ned den sörjande i farten.
- Hallå, Hedvigg? HALLÅ!
- Va?
Beata suckade och jag kände mig tvungen att dela med mig av mina upplevelser från gårdagen. Det ledde till att Beata suckade igen.
- Men jag SÄGER ju det. Du kan ju få myror att fylla ut ett helt inlägg, utan att det är något konstigt med det.
Beata, det kan du med. Inget roligt eller speciellt behöver hända. Man måste helt enkelt bara lägga märke till ’myrorna’. Det är inget roligt för NÅGON att bara läsa det JAG skriver. Nu får du faktiskt stänga av din romantiska komedi, ta en paus från kändisarnas värld, logga ut från twitter och SKRIVA ETT INLÄGG! Om du inte kommer på något, tänk myror.
Puss Hedvigg
