hedviggochbeata

Idag åkte jag buss. Ringlinjen. Tre minuter skulle det ta innan jag kom fram till skolan. Tre minuter tog det. Det var jag, busschauffören och tre tanter med likadana kortklippta, grå kalufser och likadana beiga, quiltade kappor och likadana ta-två-betala-för-ett-par-på-synsam-glasögon.
Så stannade bussen vid en hållplats. En tjej i senapsgul tröja skulle precis kliva på när hon plötsligt hejdade sig mitt i ett steg. Och så gjorde hon något fasansfullt... Hon NÖS! Rakt i handen till på köpet! FÖRSTOD hon inte vad det kunde få för konsekvenser? FATTAR hon inte att man inte får nysa i handen? VISSTE hon inte att svinis härjar?
Kort efter så tog hon busskortet i bacillhanden, klev ombord, visade det för busschauffören som sa tack, tack och pekade på en kartong längst fram. Tjejen tog då sin bacillhand och GRÄVDE runt i kartongen som visade sig innehålla reflexer. Självklart skulle hon ha reflexen längst ner...
När hon tillslut gick bakåt i bussen och förbi mig så höll jag andan. Jag tänkte att jag hade ju bara två minuter kvar innan jag var framme, det klarade jag! Efter femton sekunder kippade jag efter andan. Fan. Jag MÅSTE skydda mig mot bacillerna! Jag kom på mig själv med att hålla för näsan och bara andas med munnen. Bra, tänkte jag. Inte så bra, tänkte jag sedan. Man blir ju lika mycket smittad om genom munnen som näsan, kära lilla Hedvigg.
Tillslut kom jag fram till att säkrast vore nog om jag andades då och då, bara i nödfall.

Puss Hedvigg