Hedviggsoppa
Idag hände något FRUKTANSVÄRT. Klockan tjugofem minuter över åtta satt jag i klassrummet. Klockan tjugosex minuter över åtta kom en mattant. Hon bara stod där, helt plötsligt, med förkläde, hårnät och bister min. Hon stegade rakt fram till mig. Jag kröp ihop på min stol. Hjälp, vad ville hon MIG? Riktigt nära kom hon, mattanten. Så nära att jag kunde ana små, små skägfjun och en svag antydan till mustach under hennes vårtiga näsa. Åh nej! Hans-och-Greta-häxan fanns på RIKTIGT! Var det verkligen möjligt?
Mattanten lyfte på min bänk och kastade den genom fönsterrutan med väldig kraft. Alla satt tysta. Sedan släpade hon ut mig genom dörren, över skolgården, in i matsalen och la mig i en hög på golvet med tre andra förbryllade stackars elever i köket. Det visade att alla hade vi samma namn, nämligen Hedvigg...
- AAAARRRGGGHHHH, HÄMTA KASTRULLLLLEEEEEENNNNN BRITTTTAAAAA!
Mattantens röst, så skarp att en DÖV skulle få tinnitus (fast det kanske de kan i alla fall, men ja ja, ni fattar vad jag menar!). De andra mattanterna hjälptes kvickt åt att släpa fram en STOR kastrull, som mest liknade en badtunna. Och så skärbräda, lök och peppar.
Jag och de andra Hedvigarna såg skrämt på det som skedde. Vad tänkte de göra med oss egentligen?
Ja, ibland får man väl offra sig antar jag. SYND var det, att de stavade fel på mitt namn. TUR var det, att de bestämde sig för att göra den vegetariska soppan av mig!
Puss Hedvigg
Jag är spänd av förväntan varje gång jag slår på datorn... TACK för detta underhållande inlägg!! Ett tips till alla andra fan; gör som jag (eller be Hedda hjälpa er), ha denna blogg som startsida så riskerar ni inte att missa någon spännande läsning. Tack för att ni finns tjejjer! Ni är underbara och förgyller faster Turas trista vardag! Tura-pussar!
Äntligen ett nytt rooooligt inlägg. Jag har längtat!
