hedviggochbeata

Jag hade sån koll. Aldrig hade jag haft mer koll. Jag skulle åka buss till Vildmarken klockan 17.15 i söndags. Bussen skulle avgå från cityterminalen. Jag stod på centralen med min temugg, min packning och jag hade koll. Sån himla koll.

Jag hade inte varit på cityterminalen på typ fem år, jag visste faktiskt inte vad det var för något. Jag hade för mig att där-man-åkte-buss-ifrån bestod av en rulltrappa, en svängdörr och en gata. Jag åkte upp för rulltrappan, men istället för att se en svängdörr och möjligen en bänk så möttes jag av EN HEL FLYGPLATS! Ett enormt ställe med gater och tax-free-affärer och sånt som brukar finnas på flygplatser. Det var bara själva planen som saknades! Va? Vad var detta? Vart skulle jag?

17.02 Jag fattade ingenting.
17.03 Jag fattade fortfarande ingenting.
17.04 Jag gick fram till en blinkande tavla som det stod avgångar/departures på. Så himla flygplatsaktigt.
17.05 Jag fick syn på det jag letade efter. Buss till Vildmarken klockan 17.15 från gate 17. Yes! Visserligen var det med ett annat bussbolag än det jag skulle åka med, men jag tänkte att min buss kanske hade blivit ersatt eller något. Hur ofta händer det att det går TVÅ bussar till lilla Vildmarken samma dag, samma tid liksom?
17.07 Jag lunkade till gate 17, drack lite te, såg mig omkring. Jag hade ju GOTT om tid.
17.10 Jag blev insläppt genom gaten till själva bussen, och höll nästan på att klämmas ihjäl i en sån där automatdörr.
17. 11 Jag la in min väska längst in i bagageutrymmet. Jag skulle ju av sist.
17. 12 Det blev min tur att visa biljetten för chauffören. Herregud, jag hade vaktat den där biljetten med mitt liv. Jag hade nästan kramp i handen för att jag hållit i den så hårt!
17.13 Den gråhåriga chauffören med glasögon tittade på min biljett.
17.14 Den gråhåriga chauffören med glasögon konstaterade att hoppsan, jag var nog på fel buss. Och ojoj, jag fick nog springa om jag skulle hinna med den rätta bussen. Oj, så det kan gå!
17.15 Jag sprang. Jag slet åt mig väskan och sprang som aldrig förr. Sedan fastnade jag i gaten. Det var liksom automatdörr-mellanrum-automatdörr. Jag fastnade i mellanrummet och precis när jag var på väg att drabbas av en svår klaustrofobiatack så fick jag syn på en knapp som det stod 'tillbaka till terminalen' på. Sedan sprang jag igen.
17.17 JAG HADE MISSAT BUSSEN! Jag hade sprungit som en dåre utan att veta var jag skulle och nu var det försent. Jag hade missat bussen. Hedvigg Isberg missar ALDRIG bussen. Det är Beatas grej, så har det alltid varit!
17.20 Förtvivlan. Vrede. Stackars mig.
17.30 Jag slet åt mig en kölapp i infogrejen. Det gick ett tåg klockan kvart i sex, det hade jag koll på eftersom jag ALLTID åker tåg hem i vanliga fall. Varför skulle jag åka buss för? Så. Otroligt. Korkat. Jag hade nog pengar till en tågbiljett, bara jag kunde köpa den innan.
17.31 Jag konstaterade att det var hundrafemtio nummer före mig, and so little time. Kölappen hamnade i soptunnan.
17.35 Jag ringde Sahara, min gode vän som skulle med samma tåg. Hon torkade mina tårar, hindrade mig för att slå på någon oskyldig stackare och tryckte ner mig i ett säte på tåget. Äntligen! Hem till Vildmarken!
17.44 Tåget rullade. Det var fullproppat.
18.00 Vi bad till gud att ingen skulle ta våra platser. Högt och glatt, och framförallt väldigt oseriöst. På tal om gud som kom vi in på konfirmation. Sahara skulle minsann INTE konfirmera sig, inte ens för att få presenter, nej, det var bara massa konstiga typer som ville smälla i en att massa skit.
18.10 En sur kvinna och en ännu surare man med packning upp till öronen kom och muttrade att vi satt på deras platser. Vi reste oss och upptäckte till vår stora förskräckelse att precis bakom oss satt... FISKEN! Min konfirmationsledare! Där hade vi suttit och bett till gud på skoj och Sahara hade pratat skit om kristendomen och GUD VAD PINSAMT!
18.11 Vi flydde fältet. Och skrattade. Och skrattade. Vi kom på att det faktiskt inte var första gången något sådant hände...

21.35 Tåget rullade in på Vildmarkens station. Jag var hemma. Och gissa vem som lyckades åka utan biljett? Jo, jag! Kriminella Hedvigg. Men det var bara halvkriminellt, jag hade ju faktsikt betalat för bussbiljetten och den använde jag inte, så det så.

Vad vill jag säga med det där då? ÅK ALDRIG BUSS! Åk tåg, tåg har man koll på. Jag tänker aldrig mer åka buss. Inte ens ringlinjen här hemma i Vildmarken.

Puss Hedvigg