hedviggochbeata

Prov. Ett fenomen flitigt diskuterat, mig och Beata emellan. Prov i matte, prov i engelska, prov i svenska. Prov hit och prov dit. Jag säger bara en sak.

Varför?

Det är som att de vill att man ska känna sig misslyckad. Hela tiden ska man testas och prövas om man duger.

Jag har alltid haft lätt för mig i skolan. Allt har rullar på och jag har glidit på ett bananskal. Eller nej, egentligen inte. Jag är BEGÅVAD. Jag är INTELLIGENT. Och tur är väl det, för jag är himla lat också. När alla andra offrar kväll efter kväll åt skrivandet och räknandet och pluggandet så klinkar jag på mitt piano, tittar film, snackar med Håkan eller något annat man helst inte bör göra dagen innan ett stort prov. Det är så jag gör. Hoppas på det bästa. Okej, då. Jag pluggar ibland. Men det är ju så TRÅKIGT. Prov för mig är en tävling. En tävling mot mig själv, förut även mot Beata ibland. Okej, litegrann fortfarande då…

Om inte Hedvigg får alla rätt, då kan Hedvigg lika gärna… gå och lägga sig.

Prov. Vem uppfann det? Vem kom på idén? Jag tror att det är något som lärarna hittar på över en kopp kaffe i fikarummet, bara för att retas.

Perra: Hörrudu, DenKale. Ska vi inte ta och dra till med ett prov och inkräkta lite på våra kära elevers fritid?
DenKale: Ja du, Perra. Det var väl en utmärkt idé! Jag kilar iväg direkt och kokar ihop något med massor av X och Y och multiplikationer och ekvationer och sånt som ungar inte fattar ett dugg av nuförtiden!
Perra: Strålande! Och så fixar jag ett historieprov med MASSSSSOR av tänkarfrågor och gamla kungar och årtal.
DenKaler: Mysigt, Perra. Mysigt. Vi tar och slänger in dem samma vecka. Varför inte samma dag?

Och så höjer Perra sin kaffekopp och herrarna skålar och så kollar de på klockan och suckar och så tar de sina papper och reser sig och går i väg till klassrummet där vi trogna elever väntat i en kvart och så fortsätter dagen. Mysigt.

Så skulle det ju kunna vara. Och de där tänkarfrågorna, de har vi tänkt på mycket, jag och Beata. Vi har kommit fram till att de vill att vi ska analyserautvärderajämföradiskutera och tänka så djupt att det tillslut blir så djupt att man inte kommer upp. Och när man tänker så där djupt som är djupare än jättedjupt, då fattar man tillslut ingenting. Så himla djupt blir det. Det är deras hemliga plan, de bara älskar att få ta fram röda pennan och kladda ner våra tappra försök med en massa streck och stora nollor.

Vi hade en lärare förra året, Tribecca. Han delade alltid ut proven med facit INNAN vi fick skriva dem. Det var bra, tänkte vissa. Då behöver man ju aldrig plugga mer. Det var bra, tänkte Hedvigg. För man lärde ju sig faktiskt då. Istället för att ha panik i en vecka och försöka få in allt, för att sedan inse att man bara hade behövt kunna en tjugondel, och dra summan av kardemumman att det inte var lönt att plugga. Alls. Istället, när Tribecca gjorde som han gjorde, så blev kunskapen nästan KUL och alla fick MVG och levde lyckliga i alla sina dagar. Tänk om Perra kunde något åt det hållet...

Anledningen till det valda ämnet var att vi hade matteprov igår. Jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag inte hade pluggat ett endaste dugg inför det utanför klassrummet. Utom fem tal då, en kvart innan, som inte visade sig vara till någon hjälp. Han rättade mitt prov lite snabbt, för alla vet ju att jag inte kan sova annars. 20 poäng av 22. MVG. Jag säger ju det, jag glider på ett bananskal. Eller nej. Jag är BEGÅVAD. Jag är INTELLIGENT.

Jag borde vara supernöjd. Det är jag. Men en svag liten röst ekar att det var ju faktiskt inte ALLA rätt. Jag är ju korkad. Imorgon har vi engelskaprov, då ska det bli hundraprocentallarättmvg. Så det så.

Puss Hedvigg