Gusten och Pernilla
Faster Tura och ungarna lämnade Vildmarken idag. Nu kan ni pusta ut, gatorna är säkra igen. Och lekparken också för den delen. Det är tomt här. Men inte lika tomt som det brukar vara när storfamiljen lämnat lägenheten. Nej, de glömde två familjemedlemmar…
Möt Gusten (bilden) och Pernilla. Två livsnjutande vandrande pinnar som förövrigt kan föröka sig med sig själva. Faster Tura hade en plan, förstår ni. Hon påstod att hon tagit med pinnarna för att de skulle få uppleva något trevligt i sina liv. Hur många vandrande pinnar kommer någonsin få åka till VILDMARKEN med BIL, liksom? Det skulle bli en stor upplevelse för dem helt enkelt. Ha! Som om vi gick på den lätta! Pinnarna kom hit i sin vita plastlåda med vitt lock, så de såg inte mycket av varken Vildmarkens natur eller kultur. Och idag, när Faster Tura och ungarna skulle åka hem, då ’glömde’ Tura Gusten och Pernilla. Glömde, jo tjena. Det var säkert det som var planen.
Så nu är jag alltså barnvakt. Eller pinnvakt. Eller något sådant. Jag tycker inte ens om djur. Om vandrande pinnar nu räknas som djur… Jo, det måste de göra. De har ju ben. Fast Pernilla har tappat två. Jag kommer aldrig våga lyfta på det där locket. Jag kommer råka ge dem fel mat. De kommer bli matförgiftade. Ja, matförgiftade kommer de bli! Herregud.
Puss Hedvigg
Jag har hört att de förökar sig fort....
Lycka till med pinnvakteriet!!!
Jag kan lova att de får stanna i den där lådan, så att det inte händer några olyckor...
Vilka fina namn:-)
