hedviggochbeata

Jag ska på gudstjänst idag. En alla-helgon-gudstjänst. Felicia ska sjunga, därför ska jag dit. Jag tycker inte om kyrkan. Jag tänker på döden i kyrkan. Och nu handlar ju hela grejen om döden, så det blir ännu mer död. Dubbelt så mycket död. Men Felicia sjunger bra. Jag fick nyss en inre bild där alla applåderade och jag ställde mig upp och ropade att HENNE KÄNNER FAKTISKT JAG! Men sedan plötsligt så slogs jag av en annan tanke.

Får man applådera i kyrkan?

Är det tillåtet? Jag har minnen från sådana där tillställningar, när någon gullig liten kör sjunger lite gulligt, och så blir det alldeles TYST fram tills prästen fortsätter att predika om Guds ord och Guds vilja och annat viktigt. Jag blir alltid så paff. Det är liksom sång, sång, sång, en högljudd klapp, ljudet av en hel församlings prasslande med vinterjackor och täckbyxor när de vänder sig om i bänkarna och spänner ögonen i någon ny stackare som inte fattat galoppen och oförskämt applåderat ändå. Fy skäms. Och så predikar prästen igen. Som om ingenting hänt, som om ingen gjort bort sig och som om ingen liten gullig kör hade sjungit lite gulligt.

Jag var tvungen att fråga Felicia om det där med applåderna. Får man applådera? Inte under dessa omständigheter, blev svaret. Attans. Men jag förstår. När det är dubbelt så mycket död så passar det sig inte att klappa händerna. Fast jag tänker göra det ändå. Lite tyst. För Felicia sjunger jävligt bra. Fan, nu svor jag också.

Puss Hedvigg