hedviggochbeata

En dröm. Jag är sen till skolan. Hela mitt liv hänger på om jag lyckas komma i tid. Denna dröm kommer till mig med jämna mellanrum, det enda som ändras är plats och personer. Handlingen är densamma: Jag har väldigt bråttom men jag kommer ingenstans.

Jag kommer till skolan. Går in genom dörren, går förbi cafeterian. Mitt klassrum ligger i C-huset. Jag måste ta mig igenom korridoren, förbi B-huset, upp för trapporna och slinka in i klassrummet innan min lärare hinner före. Det låter ju inte så himla svårt. Det är bara det att mina fötter väger sjutusen ton styck, och dessutom är fastlimmade i golvet. Jag går j-ä-t-t-e-s-a-k-t-a. Framme vid C-huset skymtar jag min lärare. Jag bara måste hinna före, annars blir det tack och adjö och IG och ogiltig frånvaro. Jag kämpar mig fram till B-huset. Men så fort jag kommit två centimeter till i korridoren så dras jag baklänges av en ond kraft, ända bak till cafeterian. Jag får börja om från början. Detta händer igen. Och igen. Och igen...

Jag hatar den här drömmen. Den gör mig stressad. Jag älskar ironi, jag är en ironisk människa som lever på sådant som inte ens är speciellt roligt. Men idag var det LITE VÄL ironiskt. När jag vaknade så insåg jag att jag faktiskt var sen till skolan. Men det blev inget tack och adjö, inget IG och ingen ogilitg frånvaro. Min lärare, hon som var med i drömmen, nickade bara och räckte över ett prov. Uppsats i engelska, inte speciellt svårt. Jag läste rubriken:

"Write about a dream you have had"

Gissa vad jag skrev om?

Puss Hedvigg