En ängel på Wollmar Yxkullsgatan
Ja, here we go again. Eftersom Beata är lite smått inaktiv så får väl jag. Hedvigg, bjussa på ÄNNU ett inlägg. Men jag är inte bitter. När Beata lyser med sin frånvaro så får jag äran att ta till orda, och det har jag väl aldrig haft något emot...
Jag var ute på en promenix igår, alldeles själv. Oj, kanske ni bör informeras om att jag befinner mig i huvudstaden för tillfället. Där allt händer.
Ni anar inte vad som hände mig igår kl.12.15, på min lonely promenad! Jag hade strosat runt lite på Söder, snackat i telefon och inte mycket annat vettigt. Så tröttnade jag tillslut, och bestämde mig för att knalla hem (inte till vildmarken, utan "hem" där jag spenderar mina dagar och nätter just nu). Men vilken väg...?
Det blev Wollmar Yxkullsgatan. Tro mig, jag brukar ALDRIG gå Wollmar Yxkullsgatan-vägen, men just igår gjorde jag det.
På trottoaren stod en barnvagn, eller nej, två. Men jag såg bara den ena och där i satt världens sötaste unge. Så himla söt! Ungens pappa stod böjd över barnvagnen, med ett mörkt, lockigt hårsvall. Precis när jag passerade den lilla familjen så reste sig pappan upp och kastade en blick på mig. Jag SVIMMADE nästan. För gissa vem som stod där?
Håkan Hellström.
Inte så konstigt att ungen var så söt. Fattar ni? JAG VAR TVÅ DECIMETER FRÅN HÅKAN HELLSTRÖM, MUSIKENS GUD, MIN ÄNGEL! Och han kollade på mig. Håkan, jag vet var du bor, haha.
Nu kommer Hedvigg vara lycklig i hundrafemtiotvå år.
Jag var ute på en promenix igår, alldeles själv. Oj, kanske ni bör informeras om att jag befinner mig i huvudstaden för tillfället. Där allt händer.
Ni anar inte vad som hände mig igår kl.12.15, på min lonely promenad! Jag hade strosat runt lite på Söder, snackat i telefon och inte mycket annat vettigt. Så tröttnade jag tillslut, och bestämde mig för att knalla hem (inte till vildmarken, utan "hem" där jag spenderar mina dagar och nätter just nu). Men vilken väg...?
Det blev Wollmar Yxkullsgatan. Tro mig, jag brukar ALDRIG gå Wollmar Yxkullsgatan-vägen, men just igår gjorde jag det.
På trottoaren stod en barnvagn, eller nej, två. Men jag såg bara den ena och där i satt världens sötaste unge. Så himla söt! Ungens pappa stod böjd över barnvagnen, med ett mörkt, lockigt hårsvall. Precis när jag passerade den lilla familjen så reste sig pappan upp och kastade en blick på mig. Jag SVIMMADE nästan. För gissa vem som stod där?
Håkan Hellström.
Inte så konstigt att ungen var så söt. Fattar ni? JAG VAR TVÅ DECIMETER FRÅN HÅKAN HELLSTRÖM, MUSIKENS GUD, MIN ÄNGEL! Och han kollade på mig. Håkan, jag vet var du bor, haha.
Nu kommer Hedvigg vara lycklig i hundrafemtiotvå år.
Kommentarer
Postat av: Anja ^^
Ha ha nämen Tjejjor har ni gått och skaffat blogg tillsammans och anonymt till på köpet :o
Hedvigg har lärt av sina misstag antar jag ^^
Jag önskar er väldans massa lycka till då.
Ni måste hälsa på mig i höst puss :*
Postat av: Hedvigg
Det gör vi, flyttar nog in hos dig HAHA.
Ja, ingen mer självutlämnande blogg på nogg.se, inga mer inlägg om duvetvad offentligt.
Vadå anonymt förresten? Gjorde ju reklam på Facebook :) Däremot hittar jag inte din blogg...?
Puss
Postat av: Beata
Om du ber oss att hälsa på dig antar jag att du kommit in på teaterlinjen. Grattis ditt lilla lyckopiller :D!!!
Självklart kommer jag och hälsar på. :)
puss.
Trackback
