Hedvigg skriver

Okej, nu har jag inte tränat på två dagar. Beata har kidnappat mig från gymmet och hållt mig som gisslan på en öde ö.
I och för sig så resulterar ju två dygn av okontrollerat asgarv med henne i samma kramp i magpartiet som  efter sisådär 300 situps. Roligare träning finns inte.

Idag bar det av till gymmet med elefantkliv. Ingen annan var där, helt tomt var det. Så nojiga Hedvigg genomsöker varje liten vrå efter mördare och våldtäktsmän som möjligen kommit över ett gym-kort, och som säkert ligger och trycker bakom någon motionscykel. Inget eller ingen hittades, och jag kunde äntligen träna. Dock med ögonen på spaning.

Det hände en hemsk sak idag. Min älskling, min tvåhjuling, min cykel fick punka. Och nej, inte på någon oskyldig liten cykelväg någonstans, utan halvägs ut på en bro. Sista biten till Ica Maxi och därefter hem blev ganska tungcyklad om man säger så.
Jag är rädd att älsklingen inte har mycket tid kvar att spela på. Stackars plutten skramlar och gnäller, växlarna funkar bara lite halvt och lampan har gjort sitt. Och så punka på det. Synd att jag inte har råd med sjukförsäkring.

Tillsist vill jag bara säga att jag ska på ett 30-årskalas imorgon, hos en underbar människa. Jag har fått jobb som diskare, och det är ju bra, speciellt eftersom maten serveras på papptallrikar.

Puss Hedvigg

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0