hedviggochbeata

Vi läser böcker på svenskan. Böckerna ska vara utlästa om ungefär femtioåtta timmar. Jag har tvåhundra sidor kvar i min bok, och det känns ju sådär... Men den är ganska bra, faktiskt.

Idag var vi på Stora och Mellans skola. Mellan hade "Fredagsshow". De sjöng, dansade och spelade teater. När showen var slut så gick Faster Tura in och skulle hjälpa Mellan att byta om. Efter ett tag kom hon ut med en mamma till Mellans klasskompis. Gissa vem det var...?

FÖRFATTAREN TILL BOKEN JAG LÄSER. Vilket sammanträffande! Hon kom fram till mig och hälsade.

Författaren: Du tycker om att skriva, förstår jag?
Hedvigg: Eh, ja.

Sedan pratade vi lite om vad hon gått för utbildning, hur man kom vidare med sitt skrivande, jag pratade om bloggen. Jag berättade att jag höll på att läsa hennes bok och då plockade hon upp den ur väskan och sa att den precis kommit ut på tyska. Hon var en trevlig prick. Faster Tura flikade in i vårt samtal.

Faster Tura: Hedvigg ritar serieteckningar också!
Hedvigg: ?
Författaren: Jaså, gör du?
Faster Tura: Ja, minsann! Jag har sagt flera gånger att hon ska skicka in till olika tidningar, bla, bla, bla...

Faster Tura babblade på. Serieteckningar? SERIETECKNIGAR?! Vad fick hon det ifrån? Såvitt jag vet så har jag endast ritat EN serieteckning i hela mitt liv. Och nu stod Faster Tura och skröt om mina bravader som inte ens existerade. Vad pinsamt...

Men det gjorde inget. Vi bytte samtalsämne och sedan sa vi tack och adjö. Hon var ball den där författaren.

Puss Hedvigg