hedviggochbeata

Det går framåt med mammas ordbok. Precis som jag anat så är det jag som får göra jobbet. Mamma tänker, Hedvigg jobbar. Idag när vi satt i köket och knöt fast öglor på julgranskulorna så kläckte mamma ur sig några nya, eller gamla, ord. Hon drack ett glas vatten.
- Klurre! sa mamma. Klurre betyder klunk, alltså om jag dricker så här...
Mamma drack lite vatten och svalde demostrativt. Jag antecknade.
- Och lareblare, det betyder läsk. Fast det vet väl ALLA...
En menande blick kastades på mig. Jovisst, lilla mamma, alla säger lareblare. Verkligen.
- Smara! fortsatte hon. Smara betyder smaka.
- Nej! protesterade jag. Det där hittade du på nu!
- Nej, jag lovar! Jag har alltid sagt smara!
Mamma blev lite butter. Jag sa såja, såja och lät mig luras. Klart hon alltid sagt 'smara'. Mamma blev på lite bättre humör. Hon återupprepade några ord hon redan talat om, ifall jag missat något viktigt.
- Du har skrivit frulle va? sa hon.
- Ja, det har jag.
Mamma tänkte efter.
- Ibland säger jag frullebulle också. Men bara vid speciella tillfällen. Det funkar liksom bara ibland!
O-kej, tänkte jag. Skrev ner allt hon sa. Undrade lite över vad hon menade med 'speciella tillfällen'. När var det okej att säga frullebulle? Jag har då aldrig hört henne säga det. Hon kanske säger det för sig själv...
Mamma sträckte sig efter en colaburk som stod på köksbordet. Hon höll fram den mot mig, med ett nöjt leende på läpparna. Harklade sig.
- Vill du SMARA en KLURRE av min LAREBLARE?