hedviggochbeata

Idag kom vi hem från Ekerö, kräftröda och totalt utslagna. Jag tog mig igenom middagen som bestod av hamburgare. Japp, ni läste rätt. Ni som känner mig vet redan att jag är vegetarian, nu vet ni även att jag är en mycket dålig vegetarian... Jag har syndat. En köttbulle, två biffar och en hamburgare har jag klämt i mig under loppet av ett sommarlov. Och kyckling, kyckling, kyckling. Fy, Hedvigg. Sanningen är att jag har börjat tröttna på vegetarian-tramset... Det där sa inte jag!

Men åter till det jag tänkte berätta för er. När jag ätit den där sablans hamburgaren så tänkte jag som så att när klockan nu började närma sig sex och det var lite sent, så kunde ju jag ju lika gärna gå och knyta mig. Men nej. När jag nästan svimmade av trötthet så ville Stora ut och cykla.
Ok-ej...
Så vi cyklade. Tyvärr förstår jag mig inte riktigt på cykeltrafiken här inne i stan. Hemma i vildmarken cyklar man på cykelvägarna, möjligen på trottoaren eller i vägkanten. Men här cyklar man lyckligt där det finns vita cyklar på marken, även kallad cykelvägen, tills den plötsligt tar slut och man blir likvärdig en bil. En lantis som jag blir lite smått förvirrad. Varför ska man cykla mitt i vägen? Men okej, vi gjorde väl det då. Plötsligt var jag och Stora på varsin sida av vägen, fråga mig inte hur det gick till. Jag vet någon som tänker plugga på lite trafikvett...

Men vi kom dit vi ville tillslut. Gamla Stan. Vi satte oss på bryggan med vårt naturgodis och billiga Euroshopper-choklad. Och åt. Och åt. Och ÅT. Det var fin utsikt över vattnet, men herregud vad törstiga vi blev av de salta nötterna och chokladen.
"Det finns en Ica Nära här någonstans!" sa Stora, stensäker på sin sak.
Vad bra! Men inte hittade vi någon Ica Nära...? Istället hittade vi ett fullproppat fik där vi smet in och tömde deras vattenkanna på ett par sekunder. En superläskig gubbe stod och blängde på Stora när hon drack. Så vi sprang därifrån illa kvickt!
Sen kom jag på att jag behövde gå på toa. Så vi går vidare till ett annat fik, Café Kladdkakan (om ni varit med hela dagen idag när Stora gått och dreglat och tjatat efter kladdkaka så hade ni förtått hur roligt det var!). Där inne möttes vi av en skylt: "Toalettbesök för icke-kunder, 10 kr". TIO KRONOR?! Tror de att vi är gjorda av pengar och tänker betala för ett så grundläggande behov som att KISSA? Det var nästan som att man ville sätta sig utanför deras entré och göra det man skulle, bara för att retas.
Men det gjorde jag inte, för jag är en väluppfostrad flicka. Tur att jag och Stora redan hade tänkt ut en plan! Vi skulle gå in på caféet, låtsas titta på menyn ovanför disken, jag skulle gå på toa medans Stora 'bestämde sig'. Sen skulle vi låtsas att Storas kompis Mikaela ringde oss och ville att vi skulle komma till henne istället.
Sagt och gjort, så gjorde vi. Allt gick som planerat. Stora stod ett bra tag och 'funderade' om hon skulle beställa kladdkaka eller en räkmacka, eller varför inte både och, medans jag gick på toa. Men vi hade glömt bestämma VEM av oss som 'Mikaela' skulle ringa! Så Stora tog upp sin telefon och låtsades prata med Mikaela, samtidigt som jag stod och halvropade glatt i min låtsastelefon inne på toaletten. När jag kommer ut fick jag ju förstås lov att fortsätta teatern.
"Mikaela ringde mig! Hon ville träffa oss på bla-bla-bla." sa jag och tänkte att YES, vi klarade det.
"Jo, hon ringde mig också..." sa Stora.
Sen var det två fnissande tomater som la benen på ryggen och lämnade café Kladdkakan.

Nu är vi hemma igen, och det är myskväll på G!
Vill bara säga en sak till dig, Beata. Älskade vän, jag är grymt orolig för dig! Ska du också flyta med i dansbandsströmmen tillsammans med alla bondar, pensionärer och typ hela vår ex-skola? Inget ont om dansband, men musiken får mig att vilja äta upp min vänsterarm bara jag slipper lyssna. Och vilken frisk människa vill äta upp sin vänsterarm?

Puss Hedvigg