Busskort

Idag har vi inte spelat någon teater. Idag har varit en BRA dag alltså.

Efter skolan begav vi oss, jag och Beata, och hälsade på Tribeca Coffee, vår älskade, saknade gamla lärare. Eller alltså, inte GAMLA som i gammal, jag menar FÖRRA... Ja. Vi tog bussen. Vi sprang till hållplatsen, det regnade. Så vi fällde upp paraplyet. Det där paraplyet som är shit-jag-tror-jag-svimmar-snyggt men som är lika praktiskt som vita tygskor på en festivalscamping. Det där paraplyet som man kan ha som en sköld framför sig när man cyklar till skolan i regn och motvind, och ändå se var man åker. Det där paraplyet som jag släpat med mig hela dagen efter att jag konstaterat att det inte fick plats i skåpet, och som Beata-okej-då-jag-tar-det-i-min-väska knockat flera oskyldiga stackare i matsalen med. DET paraplyet.
Sedan kom bussen, vi som trodde att vi skulle missa den stod där och trängdes under paraplyet och kände hur vårt hår blev lockigt, lockigare, lockigast.

Beata är oerhört snål ibland. Idag hade hon glömt busskortet hemma. Istället för att betala femton ynka kronor så lånade hon ett busskort av en kompis.
"Ja, det får du väl. Men det här kortet är ju från förra året..." började vår kompis och blev avbruten av Beata.
"Det blir så bra så!"
Kortläsaren började tjuta ilsket när Beata klev på. Men det struntade hon blankt i och marcherade med högt huvud genom hela bussen. Jag tyckte hon var lite kriminell, den Beata jag känner gör INGET man inte får utan att samvetet gör sig påminnt. Men nej, kriminell, det höll hon inte med om. Hon hade ju faktiskt ett busskort HEMMA.
Busskort. För att få busskort måste man bo minst sex kilometer från skolan. Inga problem, Beata bor sjutton kilometer bort, långt ute i skogen. Men om man bor i ett annat land då? Får man busskort då? Det borde man ju få, med tanke på avståndet. Om man bor i t ex England, flyger två timmar varje dag, och landar på Vildmarkens flygplats och flygplatsen råkar ligga fem kilometer från skolan, får man busskort då? Eller måste man ha en cykel ståendes utanför flygplatsen och cykla till skolan varje dag? Det låter ju kul, tänk om man lämnar ett soligt England på morgonen i shorts och linne, och kommer till Sverige där det regnar och är stormvarning. Och så har man glömt matteboken hemma och läraren säger "Syndddd, det här är Sverige och här kommer vi ihåg böckerna. Åk hem och hämta på rasten". Då måste man flyga ända hem till England, och inte har man något busskort så man får till och med cykla till flygplatsen! Det låter ju VÄLDIGT kul.

Men vi kom till Tribeca Coffee tillslut, och vi var kungarna i lärarrummet, jag och Beata! Vi saknar Tribeca.
Puss Hedvigg
 


Kommentarer
Postat av: Anonym

något snurrigt..men rätt kul. Faktiskt väldigt snurrigt när jag tänker efter..

2009-08-26 @ 21:06:46
Postat av: Hedvigg

Mm, snurrigt. Eller va?

2009-08-26 @ 21:57:26
Postat av: tribecca

tur att du justerade "gammal" i tid, Kul text!

Jag har svårt att tänka mig Beata som "kriminell"

2009-08-29 @ 13:36:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0