Beata gånger två
En solig morgon, närmare bestämt igår, satt jag, Hedvigg Isberg, vid köksbordet och läste DN. Faster Tura stod och pysslade med något vid diskbänken och vi småpratade litegrann. Hon berömde vår blogg, sa att jag hade talang för det skrivna, underhållande ordet (självklart tycker hon att Beata också har talang, men hon är ju min faster Tura så hon bör ju vara åtminstonde liiite partiskt. Om inte annat för att behålla mitt goda humör!). Hon tycker att jag är påhittig och uppfinningsrik. Och ,ja, det var ju bara att tacka och ta emot.
Faster Tura tyckte att jag ska skriva serier och skicka in till landets alla tidningar. "Du är ju bra på det!". Vad hon nu grundade det på, jag har om jag inte minns fel bara skrivit EN serie i hela mitt liv, och den skrev/ritade jag i väntan på min mamma, 40 år, som inte kom hem förrens sent på natten (ibland kan man ju undra vem som är tonåring egentligen...). Men okej, det var ju en intressant tanke. Så jag slog upp seriesidorna, bara för att kolla lite. Kanske kunde man göra en serie om två töser i Vildmarken, Hedvigg och Beata, med några utdrag ur våran blogg?
"Titta där, Hedda!" kvittrade faster Tura uppmuntrande och pekade högst upp i högra hörnet. "Serieansvarig Beata Holmqvist, mejla henne!"
Jag trodde jag skulle kissa på mig. HAHAHAHAHAHAHAHA! Hur stor är chansen att det finns två Beata i samma samtalsämne? Och nej, henne kan jag ABSOLUT INTE mejla några utdrag ur vår blogg! Inte som jag beter mig och gör narr av människans namn.
Nu ska jag bums sätta igång att skriva en serie om oss, och mejla den till alla tidningar utom DN. Sen ska jag lämna tillbaka mina fula kollegieblock.
Puss Hedvigg
