hedviggochbeata

Idag hände något. Det var precis innan första lektionen, när jag kom gående i korridoren.
Jag insåg för fyrtiotredje gången att jag har valt TEATER. Jag, Hedvigg Isberg, ska gå ett helt år eller ännu mer på TEATER.
Det var en chockartad upplevelse. Samma visa varje gång. Hjärtat rusar, händerna skakar, benen viker sig och jag kämpar för mitt liv i fosterställning på golvet mitt bland alla människor. Jag kommer dö, jag kommer dö, jag kommer dö. Okej, riktigt så allvarligt är det inte, men det är hemskt i alla fall.

Jag önskar innerligt att någon snäll människa kommer fram till mig, klappar mig på axeln, säger "Det ooooordnar sig" och hivar över en handbok som heter 'Bli av med din scenskräck och bli hyperaktiv som alla andra teatrare på bara en VECKA'.
Det är min önskan.

Puss Hedvigg